Göteborgs Posten, 1999-01-07
Kan blommor vara politiskt sprängstoff? Jo faktiskt, det visar en utställning just nu på kurdiska biblioteket i Stockholm.
Kurdiska biblioteket är ett av de senaste tillskotten bland Sveriges kulturinstitutioner. Det öppnades för drygt ett år sedan av författaren och outtröttlige kämpen för den kurdiska kulturen, Nedim Dagdevirem. Biblioteket är inrymt i vackra klassiska lokaler mitt i Stockholms kulturella hjärta, med utsikt över vattnet, strax bakom Moderna museet.
I den vackert restaurerade historiska byggnaden pulserar den förtryckta kurdiska kulturen. Här finns hittills 3 000 böcker på kurdiska, vilket gör samlingen till närmast ett kurdiskt nationalbibliotek. Härifrån utgår information och den kontakter med kurder och sympatisörer världen över. Här ordnas utställningar föreläsningar och träffar. Senast var det kultur- minister Marita Ulvskog som talade på bibliotekets ettårsdag inför representanter för svensk och kurdisk kulturelit och internationella kurdologer.
Dagdevirem har lyckats spränga den vall som ofta verkar ogenomtränglig för kulturarbetare i exil. Biblioteket har undgått stämpeln av “invandrarkultur”. Det kurdiska biblioteket är en kulturinstitution i Sverige, och inget annat.
Biblioteket har byggts upp med stöd från Framtidens Kultur, men framför allt genom outtröttligt arbete av initiativtagaren och vänner i författarförbundet, Svenska PEN och enskilda personer med kunskap om minoritetskulturer och dess betydelse.
Jubileumsdagen meddelade ministern att biblioteket nu får ett permanent statligt stöd om en miljon kronor per år.
– Det garanterar existensen och är ett erkännande för att vi finns och ska finnas, säger Dagdevirem.
Men pengarna räcker inte för att finansiera hela verksamheten. Så Dagdevirem får fortsätta att ägna mer tid åt att skaffa pengar än åt det han verkligen vill göra: arbeta med förbjuden kurdisk litteratur.
Det kurdiska språket har under olika perioder varit förbjudet att använda i samtliga länder inom Kurdistan: Turkiet, Irak, Iran och Syrien. När Sverige började med hemspråksundervisning och stöd till utgivning av skolböcker på språket, var vårt land faktiskt den enda platsen där kurdiska språket kunde leva.
Just nu är det åter tillåtet att publicera sig på kurdiska i Turkiet, men censur råder. Därför är böckerna på biblioteket i Stockholm av yttersta intresse.
Dagdeviren, som själv fick gräva ned sina böcker bakom huset innan han flydde över bergen och hamnade i Sverige, har en stor vision: Han ska digitalisera bibliotekets alla böcker, skrifter och tidningsartiklar så att de blir tillgängliga över Internet. Den moderna elektroniken är ett storartat vapen för förtryckta folk. Med en anslutning skulle vem som helst, var som helst i Kurdistan kunna läsa den förbjudna litteraturen utan att kunna spåras. När anslutningen kopplats ned är spåren borta.
Hur var det då med de förbjudna blommorna?
Jo, när botanister kom till Kurdistan och började systematisera de växter som är unika där, gav man dem namn på latin som bestod av en sammansättning av ordet kurdisk. Eftersom den turkiska staten inte erkänner att begreppet finns, har man lagt ned stort arbete på att ge alla dessa växter nya namn, förstöra gamla floror och trycka nya.
En bok om blommorna, av författaren Edip Polat, har förbjudits i Turkiet enligt lagen om terrorism.
Dagdeviren har samlat bilder av blommorna, översatt texter ur de mest avslöjande skrifterna, bland annat just lagen om terrorism, och g,jort en utställning. Denna öppnades på bibliotekets ettårsdag och pågår januari månad ut.
© Lise Blomqvist och Göteborgs-Posten