Lise Blomqvist
Göteborgs Posten, 1996-03-05
Ett hus fullt av böcker, bara på kurdiska eller om kurder – det ska det bli i Stockholm inom kort. Därtill multimedia och datakommunikation med hela världen.
Det är poeten och förläggaren Nedim Dagdeviren som beslutat sig för att bygga upp världens första kompletta bibliotek på kurdiska.
“Sverige är kanske det land som betytt mest för kurdernas exilkultur”.
Kurderna är folket utan land, har det sagts. Utan språk och identitet också, önskar regimen i Turkiet. Där bor fyra miljoner av världens tio miljoner kurder. Men när regimen torterar eller tvingar de kurdiska intellektuella i landsflykt så har detta i stället kommit att innebära ett uppsving för det kurdiska språket och kulturen. I skydd av demokratierna i väst ger kurdiska flyktingar ut böcker och tidskrifter i en omfattning som aldrig varit möjligt i det underutvecklade östra Turkiet som är deras hembygd.
– Sverige är det land som kanske betytt mest för denna uppblomstring av den kurdiska kulturen i exil, säger Nedim Dagdeviren. Den aktiva minoritetspolitik som Sverige bedrivit under de senaste 20 åren med hemspråksundervisning, föreningsfrihet och stödet till böcker och tidskrifter har betytt mycket för den kurdiska kulturen, även internationellt.
Nedim Dagdeviren, själv flykting och bosatt i Sverige sedan tolv år, ägnar nu mer tid åt kampen för det fria ordet och för arbetsmöjligheter för de kurdiska kulturarbetarna, än åt sitt eget författarskap.
Nyligen fick han 1,4 miljoner kronor från Stiftelsen för Framtidens Kultur för att inleda arbetet med världens första kompletta kurdiska bibliotek. Och det ska ligga i Stockholm.
– Stockholm är inte alls någon perifer plats på kartan i det här sammanhanget, säger Dagdeviren. När nu biblioteket inte kan ligga i Kurdistan är Stockholm lämpligt, just på grund av det stöd den kurdiska kulturen fått här. Dessutom innebär modern teknik med datakommunikation – och paraboler att vi kan arbeta över hela världen – även in i Kurdistan.
Visserligen försöker olika förtryckarregimer stoppa misshaglig datakommunikation och TV-sändningar, men Dagdeviren tror inte att de kommer att ha någon större framgång. Han är övertygad om att kamrater i byarna i östra Turkiet snart ska kunna hämta in information från biblioteket i Stockholm på sina datorer.
I världen i dag finns cirka 20 000 boktitlar på kurdiska. Därtill mängder av böcker om kurder och den kurdiska frågan, tidskrifter, filmer, musikkassetter. Det nya biblioteket ska fånga in så mycket som möjligt av denna dokumentation. Förutom att lägga in katalogen på dator är avsikten att också föra över själva böckerna och tidskriftsartiklarna så att informationen blir fritt tillgänglig över världen utan att böckerna i sig ska behöva fraktas.
– Biblioteket ska också innehålla en mediaverkstad där kurdiska barn får möjlighet att arbeta i datorer och utveckla modersmålet samtidigt, säger Dagdeviren vars egen son tillhör datagenerationen. Egen utgivning av till exempel kurdiskt uppslagsverk på CD-rom står också på programmet.
Exakt var i Stockhohn det kurdiska biblioteket ska ligga är inte klart ännu. Medan sökandet pågår efter lämpliga lokaler har Nedim Dagdeviren organiserat ett internationellt råd av kurdologer som ska stötta biblioteket i policyfrågor och frågor kring språk, historia etc. De kurdiska kulturarbetarna i Sverige bildar en referensgrupp och så knyter man naturliglvis till sig proffs på bibliotekssystem, ekonomi med mera.
Den turkiska regimen har under lång tid varit inställd på att utplåna den kurdiska kulturen och identiteten. Allt kurdiskt skulle strykas ur människors medvetande; namn på byar, berg och floder som var förknippade med ordet kurdisk döptes om. Forskarna i Ankara och Istanbul tvingades skriva i sina böcker och avhandlingar att folket kurder inte existerar. Och språket var förbjudet, fick inte talas, inte publiceras och inte användas i skolorna.
De senaste åren har en viss öppning skett, möjligen som i ett försök av regimen att snygga upp fasaden inför förhandlingarna med EU. Men fortfarande sker jakten på kurder som vill arbeta för sitt folk.
“Jag var själv den förste i min släkt som fick möjlighet att lära sig läsa”
– Det var alfabetiseringen och vänstervågen på 1970 talet som fick kurdernas medvetande att vakna, säger Nedim Dagdeviren.
-Jag var själv den förste i min släkt som fick möjlighet att lära sig läsa, säger han. Jag blev facinerad av böcker och studier och tog mig så långt som till en lektorstjänst i litteratur vid lärarseminariet i Diyarbarkir.
Där genomförde han inte bara den föreskrivna kursen utan ordnade också litteraturstudier på fritiden för sina elever. Vid ett tillfälle, när man läste och textade av FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna, iakttogs han av en kollega som kallade på polis. Det blev tre månaders fängelse och suspension från lärartjänsten. Han hade “förgiftat eleverna med politisk insikt” enligt domstolen.
Kort efter frigivningen dömdes han i sin frånvaro till tio års fängelse för påstått medlemskap i en förbjuden ungdomsorganisation. Han grävde ned sina böcker i föräldrarnas trädgård och lyckades fly tillsammans med hustrun över bergen.
På olika vägar hamnade paret i Stockholm.
– Det är lite bittert att tänka på alla de år det tagit att åter etablera mig så att jag kan delta fullt ut i arbetet för den kurdiska kulturen, säger Nedim.
– Men nu ska jag kavla upp ärmarna. Projektet med det moderna biblioteket ska lyckas.© Lise Blomqvist och Göteborgs-Posten
Göteborgs Posten, 1996-03-05
Ett hus fullt av böcker, bara på kurdiska eller om kurder – det ska det bli i Stockholm inom kort. Därtill multimedia och datakommunikation med hela världen.
Det är poeten och förläggaren Nedim Dagdeviren som beslutat sig för att bygga upp världens första kompletta bibliotek på kurdiska.
“Sverige är kanske det land som betytt mest för kurdernas exilkultur”.
Kurderna är folket utan land, har det sagts. Utan språk och identitet också, önskar regimen i Turkiet. Där bor fyra miljoner av världens tio miljoner kurder. Men när regimen torterar eller tvingar de kurdiska intellektuella i landsflykt så har detta i stället kommit att innebära ett uppsving för det kurdiska språket och kulturen. I skydd av demokratierna i väst ger kurdiska flyktingar ut böcker och tidskrifter i en omfattning som aldrig varit möjligt i det underutvecklade östra Turkiet som är deras hembygd.
– Sverige är det land som kanske betytt mest för denna uppblomstring av den kurdiska kulturen i exil, säger Nedim Dagdeviren. Den aktiva minoritetspolitik som Sverige bedrivit under de senaste 20 åren med hemspråksundervisning, föreningsfrihet och stödet till böcker och tidskrifter har betytt mycket för den kurdiska kulturen, även internationellt.
Nedim Dagdeviren, själv flykting och bosatt i Sverige sedan tolv år, ägnar nu mer tid åt kampen för det fria ordet och för arbetsmöjligheter för de kurdiska kulturarbetarna, än åt sitt eget författarskap.
Nyligen fick han 1,4 miljoner kronor från Stiftelsen för Framtidens Kultur för att inleda arbetet med världens första kompletta kurdiska bibliotek. Och det ska ligga i Stockholm.
– Stockholm är inte alls någon perifer plats på kartan i det här sammanhanget, säger Dagdeviren. När nu biblioteket inte kan ligga i Kurdistan är Stockholm lämpligt, just på grund av det stöd den kurdiska kulturen fått här. Dessutom innebär modern teknik med datakommunikation – och paraboler att vi kan arbeta över hela världen – även in i Kurdistan.
Visserligen försöker olika förtryckarregimer stoppa misshaglig datakommunikation och TV-sändningar, men Dagdeviren tror inte att de kommer att ha någon större framgång. Han är övertygad om att kamrater i byarna i östra Turkiet snart ska kunna hämta in information från biblioteket i Stockholm på sina datorer.
I världen i dag finns cirka 20 000 boktitlar på kurdiska. Därtill mängder av böcker om kurder och den kurdiska frågan, tidskrifter, filmer, musikkassetter. Det nya biblioteket ska fånga in så mycket som möjligt av denna dokumentation. Förutom att lägga in katalogen på dator är avsikten att också föra över själva böckerna och tidskriftsartiklarna så att informationen blir fritt tillgänglig över världen utan att böckerna i sig ska behöva fraktas.
– Biblioteket ska också innehålla en mediaverkstad där kurdiska barn får möjlighet att arbeta i datorer och utveckla modersmålet samtidigt, säger Dagdeviren vars egen son tillhör datagenerationen. Egen utgivning av till exempel kurdiskt uppslagsverk på CD-rom står också på programmet.
Exakt var i Stockhohn det kurdiska biblioteket ska ligga är inte klart ännu. Medan sökandet pågår efter lämpliga lokaler har Nedim Dagdeviren organiserat ett internationellt råd av kurdologer som ska stötta biblioteket i policyfrågor och frågor kring språk, historia etc. De kurdiska kulturarbetarna i Sverige bildar en referensgrupp och så knyter man naturliglvis till sig proffs på bibliotekssystem, ekonomi med mera.
Den turkiska regimen har under lång tid varit inställd på att utplåna den kurdiska kulturen och identiteten. Allt kurdiskt skulle strykas ur människors medvetande; namn på byar, berg och floder som var förknippade med ordet kurdisk döptes om. Forskarna i Ankara och Istanbul tvingades skriva i sina böcker och avhandlingar att folket kurder inte existerar. Och språket var förbjudet, fick inte talas, inte publiceras och inte användas i skolorna.
De senaste åren har en viss öppning skett, möjligen som i ett försök av regimen att snygga upp fasaden inför förhandlingarna med EU. Men fortfarande sker jakten på kurder som vill arbeta för sitt folk.
“Jag var själv den förste i min släkt som fick möjlighet att lära sig läsa”
– Det var alfabetiseringen och vänstervågen på 1970 talet som fick kurdernas medvetande att vakna, säger Nedim Dagdeviren.
-Jag var själv den förste i min släkt som fick möjlighet att lära sig läsa, säger han. Jag blev facinerad av böcker och studier och tog mig så långt som till en lektorstjänst i litteratur vid lärarseminariet i Diyarbarkir.
Där genomförde han inte bara den föreskrivna kursen utan ordnade också litteraturstudier på fritiden för sina elever. Vid ett tillfälle, när man läste och textade av FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna, iakttogs han av en kollega som kallade på polis. Det blev tre månaders fängelse och suspension från lärartjänsten. Han hade “förgiftat eleverna med politisk insikt” enligt domstolen.
Kort efter frigivningen dömdes han i sin frånvaro till tio års fängelse för påstått medlemskap i en förbjuden ungdomsorganisation. Han grävde ned sina böcker i föräldrarnas trädgård och lyckades fly tillsammans med hustrun över bergen.
På olika vägar hamnade paret i Stockholm.
– Det är lite bittert att tänka på alla de år det tagit att åter etablera mig så att jag kan delta fullt ut i arbetet för den kurdiska kulturen, säger Nedim.
– Men nu ska jag kavla upp ärmarna. Projektet med det moderna biblioteket ska lyckas.© Lise Blomqvist och Göteborgs-Posten
