Halva Världens Litteratur, nr. 2, 1998
En sval försommardag tar jag fram cykeln och trampar iväg till Skeppsholmen. Vid kajen där Stockholmsvattnen virvlar i våryra, finns det Kurdiska biblioteket. En vänlig bibliotekarie tar emot med orden:- Det här är ett bibliotek med förbjudna böcker och förbjudna blommor, det är väl inte dåligt, det. Hyllor med den kurdiska litteratur som är svartlistad i turkiska Kurdistan, finns på flera håll i den ljusa lokalen. De förbjudna blommorna är avbildade på plancher. Blommorna är förbjudna (också det i turkiska delen av Kurdistan) på grund av att deras namn innehåller något som har med kurder att göra.
Förutom boksamlingar har biblioteket en mängd kurdiska tidskrifter. De blickar mot mig med namn som Halabja och Kurdistan News. Bakom tidskriftshyllan finns en barnhörna med en myssoffa fylld av mjuka kuddar, där man till exempel kan läsa Alfons Åberg på kurdiska eller lyssna på musik. I lokalens mitt pågår fotoutställning. När jag är där är det fotografen Ann Eriksson som visar sina bilder, de flesta från irakiska Kurdistan. En bild som inte släpper mig är den på en liten flicka som bor i ett före detta säkerhetsfängelse. Hon ser så ensam ut i en omgivning av sten.
Bibliotekets föreståndare och motor Nedim Dagdeviren dyker upp och vi sätter oss på verandan. Solen lyser, himlen är klar men vindarna är inte varma.
– Det är så typiskt svenskt det här, att sitta ute fast man fryser, säger han och ser ut att trivas.
På andra sidan vattnet flyger måsarna över Vasamuseet med sina roliga vinklar, här vid hajen ligger båtarna nymålade för säsongen. Carmen, Leo och de andra inväntar sommarens äventyr. Ett äventyr är också detta, det Kurdiska bibliotekets tillblivelse. Biblioteket är det enda i sitt slag i världen. Kurdiska boksamlingar har förstås funnits på olika håll världen över, men inte varit tillgängliga för besökare.
Kurdiska Biblioteket har tre åtaganden, slår Nedim Dagdeviren fast:
1. Att samla in allt tryckt material om och av kurder.
2. Att klassificera det insamlade materialet.
3. Att erbjuda sina tjänster åt allmänheten.
Förebilden är ett bibliotek med samma initialer som det egna, nämligen Kungliga Bibilioteket. Alltså: att skapa ett kurdiskt nationalarkiv, ty ett sådant finns inte tidigare.
Kurderna är den största etniska folkgrupp på jorden som inte har en egen stat. 20 miljoner kurder lever i Turkiet, Iran, Irak och Syrien. Behovet av ett bibliotek, av nationens minne, måste vara än större när denna nation är upplöst, förbjuden. Desto viktigare att visa på landets historia, att den finns – fylld av röster, händelser, minnen…
Uppdraget för Kurdiska Biblioteket är stort, resurserna små. Biblioteket bildades i början av 1996 med stöd av Stiftelsen Framtidens Kultur. Man har även fått stöd av Stockholms stad. Men eftersom detta är ett unikt projekt och inte något som bara berör huvudstaden, hoppas Nedim Dagdeviren på nådiga luntan; att en summa pengar för verksamheten ska avsättas i riksbudgeten. Och han tror att det ska gå vägen, att den här källan till en förbjuden historia ska kunna leva vidare.
Med högtidlighet i rösten berättar han om invigningen av biblioteket den 10 oktober 1997. Den dagen hör till en av de där ytterst speciella som jag förstår att han aldrig kommer att glömma. En dröm som levat underjordiskt långa tider blev verklighet den dagen. Och kulturminister Marita Ulvskog kom för att invigningstala.
– För oss kurder, vars existens förnekas i det land vi kommer från, var det en stor ära att en minister, en regeringsmedlem, kom hit. Fantastiskt var det.
Han röker och små puffar av glädje och stolthet far runt på verandan.
Tidigare i livet levde Nedim Dagdeviren i Diyarbakir i turkiska Kurdistan, där han var lärare med skönlitteratur som sitt område. När han berättar om den tiden klingar det av löftesrik upprorstid. En aktiv tid då han var verksam inom en teatergrupp som administratör och även arbetade med en litterär tidskrift.
– Vi var barn till bönder som var analfabeter. Vi ville förändra livet.
Vägen för honom var inte väpnad kamp, kulturen är och var hans område. Under den här tiden i Diyarbakir kom en dag en handbok för myndigheterna i hans hand. En bok med listor på turkiska bynamn, som skulle ersätta namnen på kurdiska byar. Han behöll boken med de utbytta namnen.
– Idén om ett kurdiskt bibliotek måste ha funnits där redan då, fast outtalad.
Den måste ha funnits under hela den tid när han samlade flygblad och tidningsurklipp. Han var helt enkelt en samlare och en dag blev det tydligt för honom.
– Ett bibliotek var det största behov jag kunde se. Att ta vara på vårt arv.
I det kulturbevarande arbetet drar Kurdiska Biblioteket idag nytta av den nya teknologin. Sedan 1996 finns en hemsida (adress, se nästa sida). Där är till exempel en av de förbjudna böckerna inlagd i fulltext.
– Klicka bara, och censuren är upphävd, säger Nedim Dagdeviren med uppsluppna ögon.
Det finns flera hundra förbjudna böcker i Turkiet och ambitionen är att lägga ut dem alla på nätet. För närvarande finns på hemsidan 37 förlag representerade med boklistor, sju tidskrifter presenteras med ett urval artiklar, en poesiantologi med bilder av kurdiska konstnärer är utlagd och den får nya bidrag hela tiden. Sedan hösten 1997 kan man även läsa rapporter från människorättsorganisationer som Amnesty International och Human Rights Watch.
Jag nämner fotografen Susan Meiselas namn och Nedim Dagdevirens ansikte lyser. Susan Meiselas är amerikansk fotograf, medlem av bildbyrån Magnum. Efter en resa till Kurdistan kom hon att ägna sex år av sitt liv till att skapa ett kurdiskt bildarkiv. Hon samlade in fotografier av kurder, alla porträttbilder hon kunde hitta. Ett riktigt detektivarbete där hon inför varje bild ställde sig frågan: vem är den här personen? Ofta lyckades hon också ta reda på det, genom att resa i kurdiska områden och fråga, fråga tills hon fick svar. Det har blivit till en bok med namnet Kurdistan. In the Shadow of history (Random House, 1997), en bok som ligger på paradplats i biblioteket med sin unika tillgång till det förflutna. Delar av boken finns på nätet, adress se nedan. Och för att projektet inte skulle avslutas med boken, har hemsidan med sitt obegränsade utrymme fått ta över. Där fortgår byggandet av arkivet med bilder som ständigt skickas in av kurder över hela klotet. Det lever på nätet, detta kurdiska bildarkiv, som ett pågående samtal.
Susan Meiselas har besökt Kurdiska Biblioteket.
– Det finns ett kurdiskt uttryck för att visa respekt , »jag kysser din hand«, och ett ännu starkare, »jag kysser dina fötter«. När Susan trädde in här sa jag: »Jag hade tänkt kyssa dina fötter«, »Wow«, sa hon.
Nedim Dagdevirens mustasch rör sig i små krumelurer ovanför munnen. Nu har det blivit för kallt på verandan och vi går in.
Nedim Dagdeviren har många planer inför framtiden. Han vill inrätta olika grupper som kan arbeta med bibliotekets olika verksamheter: hemsidan, utställningar, författarbesök med mera. Det finns att göra. Nu är det på plats, det Kurdiska biblioteket. Och i rörelse.
Kurdiska biblioteket
Oppettider: Vardagar 10-17, lördagar.l2-15
Besöksadress: Östra Brobänken, Skeppsholmen
Postadress: Box 1050, 101 39 Stockholm
Tel: 08-679 88 03 Fax: 08-679 88 04
Hemsida: www.kurdishlibrary.org
Adress till hemsidan Kurdistan med det kurdiska bildarkivet och Susan Meiselas bok : www.akakurdistan.com
© Birgitta Wallin och Halva Världens Litteratur
