En symbol för yttrandefriheten: Kurdiska biblioteket i Stockholm är unikt i västvärlden

Anna Lena Persson
Författaren, nr. 3, 2007
Kurdiska biblioteket i Sverige är en kulturell klenod, unik i
hela västvärlden. Något av en symbol för yttrandefriheten. I Frankrike, Tyskland och USA finns bibliotek men de är inte fristående som i Stockholm utan knutna till kurdiska institut.

Biblioteket ligger i en lugn och trivsam miljö på Skeppsholmen, vägg i väggmed FolkKulturCentrum med utsikt över vattnet mot Galärparken. Vissna blommor, kransar och buketter på ett bord påminner om den sorg som drabbat de svenska kurderna när bibliotekets skapare, 54-årige författaren Nedim Dagdeviren plötsligt gick bort tidigare i år.

Bibliotekarien och författaren Mehemed Tayfun, som arbetat här på halvtid under tre år berättar om Dagdevirens tioåriga livsverk. Om hur biblioteket vid invigningen 1997 hade ett par tusen böcker varav många var från Dagdevirens egen samling. Biblioteket har växt med åren, idag finns drygt 8 000 titlar registrerade. Det är övervägande verk på kurdiska, ett mindre antal böcker om kurder och Kurdistan på svenska och andra språk. Faktalitteraturen växer fram långsamt, inom till exempel filosofi och sociologi saknas ord och begrepp på kurdiska. Poesin dominerar i den klassiska skönlitteraturen. Bland kända samtida kurdiska romanförfattare finns Yasar Kemal och Selim Barakat. Här hittar man också svenska författares verk översatta till kurdiska och en hel samling översatta svenska barnböcker. På flera sätt tycks verksamheten vara en kamp med tiden för att bevara kurdisk kultur och identitet.

– Vi samlar så mycket vi kan hitta och hinner. Det är viktigt att behålla böckerna också i arkiv. Vi försöker köpa två exemplar av varje bok, den ena boken för att arkivera, den andra för hemlån. Vår tanke är att samla, bevara, ge service, förklarar Tayfun.

Ett stort bekymmer för bibliotekets existens är ekonomin. Kulturrådet stöder med cirka en miljon kronor om året, vilket knappt räcker till hyra och löner. Tidigare gav Stockholms stad ett mindre bidrag men i övrigt finns inga sponsorer.

Nedim Dagdeviren var i full färd med att registrera katalogen på internet när han dog. Ett arbete som fortgår och skall utvecklas vidare med texter ur böcker och tidskrifter på nätet. Till glädje för all världens kurder och kulturintresserade.

Förutom låneverksamheten har biblioteket också evenemang och sammankomster kring litteratur, konst och musik.

Den kurdiska kulturen vid Eufrat och Tigris källor är uråldrig och skapades tusentals år före vår tideräkning medan turkarna kom till Anatolien först 1071, berättar Mehemed Tayfun. Kurdiska språket är oerhört mångfasetterat med sina olika dialekter.

– Kurdistan finns i framför allt fyra olika länder idag, i Turkiet, Irak,
Iran och Syrien. Vi använder olika alfabet, i Turkiet och Syrien latinska bokstäver, i Irak och Iran arabiska . Sinsemellan kan det vara lite svårt att förstå varandra muntligt, det beror på vilken dialekt man talar.
Tayfun berättar om Kurdistan genom seklerna och kommer fram till tiden efter första världskriget då området delades mellan Frankrike,
Storbritannien och Turkiet.
– Kurderna var minoriteter och hade inga rättigheter, de fick varken lära sig skriva eller läsa. Bara i Irak under brittiskt styre lovades kurderna att få använda sitt språk. Så var det inte i Turkiet, där var det förbud. Turkiska lärare undervisade enbart på turkiska. Många kurder i Turkiet är analfabeter än idag, min mamma kunde till exempel varken läsa, skriva eller tala turkiska. Analfabetismen är dubbelt så hög i Kurdistan som i det övriga Turkiet.
Förföljelsen och förtrycket mot kurderna i Turkiet fortsatte under decennier. Mer eller mindre blossar konflikterna upp fortfarande. Tayfun talar om det krig som ständigt pågår mellan PKK och turkiska styrkor.
– Det var först 1991 som Turkiet tvingades ändra lagen om förbud att använda det ku rdiska språket. Det kom i samband med önskan om att Turkiet i framtiden skulle kunna komma med i EU, som ju värnar om minoritetsspråken. I praktiken händer inte så mycket men år 2003 blev det lite lättare att publicera kurdiska böcker.
Problemet är att de yngre kurderna inte längre kan läsa och skriva kurdiska, eftersom de inte undervisats i det. Dessutom kan många inte heller tala kurdiska. Möjligheterna att lära sig språket är inte stora i dagens Turkiet, all radio och TV sker på turkiska språket med undantag för en halvtimme i veckan då program ges på kurdiska.
Men, fortsätter Tayfun, det oljerika Kurdistan är eftersatt på många områden. Det är fortfarande ett fattigt samhälle, medelinkomsten ligger på en nivå som är hälften av det övriga Turkiets. Genom den folkförflyttning som skett av kurder som en andra klassens medborgare till storstäder som Istanbul har misär, maffia och kriminalitet följt i dess spår. Turkiska staten har på ett sätt bundit ris för sin egen rygg.

De fem miljoner kurderna i det nu krigsdrabbade Irak har en annorlunda modern historia mot den i Turkiet.
– Även om Saddam Hussein var en av de värsta diktatorerna, som också använde kemiska vapen, så lyckades han aldrig förinta kurderna, berättar författaren och teaterpedagogen Dana Marouf, sedan många år en känd profil i svenska teaterkretsar, när vi möts över en kopp te. Han besöker Kurdiska biblioteket då och då och när hans diktbok “Annat liv” kom ut i höstas ordnades en fest för honom på biblioteket.

I irakiska Kurdistan finns ett kurdiskt parlament och en egen TV-kanal. Barnen undervisas i språket i skolorna. För femton år sedan blev genom en FN-insats södra Kurdistan en slags frizon. Efter Saddams fall har kurderna
byggt en form av demokrati, visserligen kanske inte riktigt som vad vi kallar demokrati i Sverige, men ändå på rätt väg, förklarar Marouf. Och irakiska Kurdistan fungerar i dag som en önskemodell för kurderna i Turkiet, Iran och Syrien.
Det kurdiska området i Irak har också förskonats från kriget och våldet i övriga landet.
– Bara något enstaka attentat har skett där, berättar Dana Marouf, som i våras var nere och föreläste om svensk teater och om Peter Brook vid universitetet i Arbil, huvudstaden i irakiska Kurdistan. Litet av ödets ironi är att södra Kurdistan nu tar emot flyktingar som väller in från övriga Irak, det är både shia- och sunnimuslimer och kristna.

Dana Marouf ser trots allt ljust på framtiden för kurdiska språket. Det finns omkring 40 miljoner kurder i världen, språket kan inte förintas, anser han. Mer pessimistisk är han om ett enat Kurdistan i denna oljerika del av världen. Kanske om tvåhundra år, tror han. Marouf är alltså en av Kurdiska bibliotekets besökare. Bland de 10-15 besöken om dagen finns författare, forskare, doktorander och gymnasister som kanske arbetar med uppsatser och avhandlingar. Ofta kommer lärare med skolklasser. Många kurder från landsorten passar på att söka sig till biblioteket när de är i Stockholm. En av de flitigare gästerna är läraren Ingrid Hoffmann-Sey som rest i sydöstra Anatolien,i Syrien och i övriga Mellanöstern. Under sina resor har hon lärt sig lite kurdiska genom vad hon kallar “papegojmetoden”. Hon berättar om den vardagsvänskap hon mött i byarna, om bröllop, dans och fester men framför allt om hur kvinnor och barn lever. Hennes favoritförfattare är Mehmet Uzun med romaner som “I skuggan av en kärlek” och “Ljus som kärleken, mörk som döden”. Essäsamlingen “Granatäppelblomning” står hennes hjärta närmast. Hon går på en skrivarkurs och planerar att skriva en bok om allt det hon upplevt under sina resor i Kurdistan. Säger: “Jag har fått så mycket och skulle vilja ge något litet tillbaka.”
—————————————————————————-

Den rika kurdiska kulturen har under sekler traderats muntligt.
På 1700-talet skrev dock den italienske missionären Mario Garzoni en kurdisk grammatik. Bland klassikerna finns en kärlekssaga från 1600-talet som handlar om två unga älskande aristokrater, Mem och Zin, en slags Romeo och Julia-tragedi. En poet har skrivit sagan men den berättas ofta muntligt. Äldre berättare kan ännu den hundra sidor långa sagan utantill. Ibland sjungs den och det kan ta dagar innan man kommer till slutet.

—————————————————————————-

Mehemed Tayfun är född i Diyarbakir i norra Kurdistan.
Teologiexamen i Turkiet, iransk språkvetenskap vid Sorbonne i Paris och Uppsala universitet, utbildad vid Bibliotekshögskolan i Borås. Har skrivit ett 25-tal fackböcker, bl a ordbok på dialekten zazaki.

—————————————————————————-

Dana Marouf är född i Sulimanija, han har studerat på Teaterhögskola i Bagdad och bland annat dramapedagogik på Lärarhögskolan och operaregi på Operahögskolan i Stockholm, undervisar på Teaterlinjen på Tyresö gymnasium.
Har publicerat verk om Strindberg, om Peter Brook och givit ut en historia om samtida svensk teater på kurdiska språket.

—————————————————————————-

Ny chef för Kurdiska biblioteket har nyligen utsetts. Han heter
Newzad Hiruri, kommer från irakiska Kurdistan och är doktorand i lingvistik vid Stockholms Universitet.

c Anna Lena Persson och Författaren

© 2015 The Kurdish Library in Stockholm Frontier Theme